Lars Tärn, leverantör för keramiskt hantverk.

Leverantör för keramiker i alla former

FAQ = OFTA STÄLLDA FRÅGOR

Välkommen till vår FAQ-sida där vi samlar svaren på ofta ställda frågor. Vi får ofta frågor om sortimentet eller grundläggande frågor om praktisk lerhantering/glasyranvändning o.s.v. och här kan alla ta del av svaren. Saknar du info om något:fråga !

Snabbhoppa:

Lera:	Varför är vissa lerpaket hårda och andra mjuka vid leverans ?
	Olika tillverkare bereder leran på olika sätt och för olika användningsområden. Drejlera har oftast större vattenhalt/mjukare medan skulpturleror görs stabilare genom lägre vattenhalt. En annan sak som händer med vissa leror när de har legat på lager ett tag är att de blir "lagringsstela", d.v.s. de kan verka hårdare/torrare än de faktiskt är. Det märks direkt om man slår eller knådar dem att de liksom faller ihop och veknar vid lite mekanisk påverkan. Om du har svårt att jobba med styvare lera är den enkla lösningen att sänka ner hela det oöppnade paketet i vatten och låta det ligga där några dar. Det kommer in lite vatten genom tillslutningen och tack vare att det är så lite vatten i taget hinner leran suga åt sig och fördela fuktigheten genom hela sin massa. När den känns lagom mjuk på ytan i kan det vara en god idé att låta den vila ett tag till för maximal jämnhet, vilket sker helt "automagiskt". Vattentricket kan man använda i alla stadier av torrhet/hårdhet. Även om du kanske har ett uråldrigt stenhårt paket liggande... Om du tycker att leran är för mjuk kan du öppna upp plasten så att all lera blir frilagd och låta det stå öppet en halv dag. Då torkar ytskiktet till och blir egentligen för hårt kanske för din smak men när du stänger till paketet igen går lerans fuktutjämnande egenskaper igång och fördelar fuktigheten precis som i exemplet ovan med för hård lera. Dagen efter är all lera snäppet mindre mjuk, rakt igenom hela paketet. Hårdheten/torrheten kan alltså variera men är en baggis att rätta till efter smak.

	Varför exploderade leran i bränningen ? Har jag knådat för lite ? Fanns det luftbubblor kvar ?
	Det är en gammal vandringsskröna att leran exploderar av luftbubblor. När leran bränns första gången ( skröjbränning ) innehåller den ganska mycket vatten oavsett hur länge den torkat. Detta vatten ska ta sig ut och koka bort. Under förångningen "växer" vattnet och bildar ett övertryck. Får ångan gott om tid på sig att ta sig ut genom leran exploderar det inte, även om det finns hundra luftbubblor i godset. Går man upp för snabbt sprängs allt även om det har torkat i månader. Nyckeln är alltså TID. Vi rekommenderar att köra den fullastade skröjugnen med ett torkprogram innan själva skröjbränningen. Ett sådant kan t.ex. gå upp till 80 grader, hålla den tempen stilla 8-10 timmar beroende på hur tjockt godset är. Om man har ett utlopp för ventilation på ugnen kan man hålla en glasbit, spegel eller liknande framför hålet och sålänge kondens fäller ut på glasbiten är inte leran torr. Kan inte automatiken ställas på det sättet bör man istället välja en långsammare stegring i första brännfasen. Exakt hur långsam är relativt godstjocklek, torrhet och lersort. 50 grader/timme kan kallas långsamt och fungerar för det mesta bra för skulpturer som gärna blir lite tjocka här o där. Torr lera först, bränn långsammare. Då sprängs det aldrig, med eller utan luftbubblor.

	Vilken är den bästa drejleran du har ?
	Egentligen en omöjlig fråga att ge ett objektivt svar på då det i mångt o mycket är en personlig smak. En smak drar åt feta plastiska leror som "bär" bra, gärna riktigt mjuka o blöta så ingen knådning behövs. En annan smak vill ha stabbigare leror som är lite "trögare" men det finns inget bättre svar på den frågan än: "Prova" !

	Vad är det här med lergodslera och stengodslera, jag blir så förvirrad, vad ska jag välja... ?
	Lergods och stengods är två suddiga handelsbegrepp och det finns inte några bestämda regler för vad som är vilket. Oftast brukar man mena: Lergods = bränt i låg temp, 950-1150 C, inte sintrat (när leran hårdnar och blir vattentät utan glasyr) Stengods = bränt i en högre temp, 1150-1300 C, sintrat och vattentätt Dessa begrepp bestämmer egentligen bara vad själva slutprodukten har för egenskaper och ungefär i vilken temp. den är bränd. De är INTE exakta definitioner av olika lertyper. De leror vi som keramiker oftast använder på drejskivan eller kavlingsbordet kallas egentligen för "massor". En massa är en mix av olika naturleror man grävt upp från olika gropar i naturen och då varje grops lera har sin speciella karaktär kommer alltså själva blandningen att avgöra vad massan får för egenskaper. Det produceras väldigt många massor och alla har de sina olika blandningar, därför kan man hitta massor som sintrar i lergodstemp och stengodsmassor som inte sintrar i stengodstemp och rör till begreppen. Dessutom en hel del som är mittemellanmassor och kan ge ett sintrat gods i mellantemp. t.ex. 1150 C. Det som i praktiken ofta avgör vilken massa man väljer är vilken köpeglasyr man ska använda och när den smälter ut på ett fint sätt. Blandar man glasyrer själv har man full frihet att välja utifrån massans egenskaper och önskemål om slutprodukt. Kanske ska det inte användas nån glasyr och då behöver man bara bry sig om att leran ska bli snygg och passa till det den är tänkt för, t.ex. en skulptur, där det inte spelar nån roll om godset är vattentätt. Det finns förstås mycket mer man kan säga om leror/massor t.ex. vilken som är skön att jobba med (synnerligen personligt) och tekniskt sett vad gäller t.ex. passform för glasyrer (synnerligen teoretiskt) och ovanstående är enbart ett försök att belysa begreppen lergods och stengods.

Glasyr, färg:

Varför smetar underglasyrfärger ut sig i ovanliggande glasyr ?

Det finns många olika färdigprodukter som kallas olika: underglasyr - överglasyr - dekorfärg. Gemensamt består de oftast av en färgkropp, mer eller mindre finmald samt bindemedel. Beroende på produkt kan de också innehålla flussande ämnen som hjälper färgen att smälta ut. I princip är de alltså samma sak men tänkta för lite olika applikationssätt, därför de olika namnen. Underglasyrfärg t.ex. är tänkt att målas på skröjat gods för att sen få en transparent glasyr över sig innan glasyrbränning.

Om man låter dekoren torka ordentligt innan man doppar föremålet i glasyr brukar den inte smeta ut sig, isåfall innehåller den för lite bindemedel. Om man inte doppar utan penslar på glasyren kan man också drabbas av att färgen löser upp sig och smetar.
Med överglasyrfärg kan samma sak hända men då att färgen löser upp underliggande glasyr. I detta fallet är det alltså glasyren under som har för lite bindemedel.

En universallösning för alla utsmetnings- eller vidhäftningsproblem är att öka halten av bindemedel, t.ex. med glasyrlim, penselmedium eller lera. De två
förstnämnda påverkar inte färgstyrka eller utsmältning men leran ökar smältpunkten och kan ev. påverka färgens intensitet.

	Hur mycket vatten ska man blanda i glasyrer och engober, vilket flyttal ska jag ha o.s.v. ?
	För att en glasyr eller engobe ska få ett utseende vad gäller täckningsgrad, yta, effekt och färg behöver den uppnå en viss tjocklek på godset. Hur tjockt den "ska" ligga avgörs av din smak, din lera och din brännkurva i din ugn. Du kan utgå från t.ex. 6-7 dl vatten/kg pulver för engober, 9 dl vatten/kg pulver för färgade glasyrer( mer vatten för transparenta glasyrer ) och sen bränna några småprover med varierande vattenhalt och tjocklek. När det gäller effektglasyrer kan du med fördel glasera proverna med delvis överlappande lager, många får extra liv då. När du hittat den tjocklek som ger dig önskat resultat kan du testa din blandning med en flytvikt som då ger dig ett flyttal att utgå från. Dessvärre är ett flyttal bara en delhjälp då glasyrskiktets tjocklek kommer att variera beroende på hur tjocka väggar ditt skröjgods har, tjockare gods suger åt sig mer glasyr medan tunt gods snabbt blir vattenmättat och ger ett tunnare glasyrskikt - och därför annat resultat i bränningen. Ett specifikt flyttal är en hjälp framförallt om man alltid har ungefär lika tjockt gods men det allra bästa är att bygga upp en känsla för hur tjockt som är lagom. Man kan rista lite lätt med en nål efter glasering och kan då få en uppskattning av hur tjockt det blev. Beroende på hur du applicerar glasyren får du anpassa vattenhalten efter behov, t.ex om den ska penslas/doppas/sprutas på. Vid pensling används oftast mindre vatten + konsistensgivare som ställmedel SE, penselmedium eller glasyrlim. Det är en god regel att sikta glasyrer men inget måste, för mindre satser kan det räcka med några sekunders arbete av en stavmixer. Att provbränna effektglasyrer är en klar rekommendation, det tar ett tag att lära sig hur de kan bli och vad som passar din smak bäst. För enklare vita och transparenta glasyrer spelar tjockleken mindre roll, där handlar det inte om några specialeffekter utan mer om täckningsgrad och ev. transparens ovanpå engober. För engober och sinterengober handlar tjockleken också om de ska läggas på innan eller efter skröj. Allt detta sammantaget gör att vi inte anger något specifikt flyttal per produkt, det kan lätt leda till missförstånd och fel. Men som en startpunkt för provning används vanligen ett flyttal mellan 35-45 för transparenta och 45-55 för täckande/effektglasyrer.

	Vilka av era glasyrer lämpar sig för bruksgods ?
	En leverantör eller tillverkare av en glasyr i obränt skick kan inte säga att den är lämplig för bruksgods eller "matsäker" beroende på att ingen av dem hanterar glasyren till slutprodukt och ev. kombinerar med olika andra material samt bränner. Det en leverantör kan hjälpa till med är huruvida glasyren är märkningspliktig d.v.s. innehåller något ämne som är riskfyllt för användaren av pulvret, personligt eller för miljön. Detta säger tyvärr inget om hur lämplig glasyren är för kontakt med födoämnen när den är färdigbränd. Huruvida en glasyr, engobe eller annan pulverprodukt som säljs för bränning på olika leror i olika brännkurvor och med olika temperaturer samt i ev. kombination med andra pulverprodukter som t.ex. metalloxider eller dekorfärger är lämpliga för bruksgods kan alltså inte avgöras av leverantör eller tillverkare. Det är slutproducenten som har ansvar för sin färdigbrända produkt och ev. lämplighet för bruksanvändning och den kan ju variera beroende på hur pulverprodukten använts enl. stycket ovan. Bruksanvändningen kan också variera t.ex. om en mattallrik körs i diskmaskin för restaurang som ofta använder väldigt starka diskmedel och påverkar produkten på ett helt annat sätt än handdisk i hemmet. För att man som slutproducent av t.ex. en mugg ska kunna garantera lämpligheten gentemot slutanvändaren/muggkunden, krävs det en analys på färdigbränd mugg och att man sen håller sig till precis samma lera, glasyr, brännkurva o.s.v. i fortsättningen. Egentligen borde alltså även mattallriken i ex. ovan först diskas i restaurang under längre tid och sen lämnas in för analys i begagnat/slitet tillstånd för att den ska kunna garanteras. Generellt kan man säga att transparenta och vita blanka glasyrer brända på standard vita leror inom angivet brännintervall utan krackelering är relativt säkra val för bruksgods men andra färger eller effekter beror alltså på så mycket att ingen kan garantera något utan en analys av slutprodukten. Man kan hålla sig till vita eller transparenta blanka glasyrer på de ytor som kommer i direkt kontakt med födoämnen och använda andra färger och effekter på resten och därmed minimera ev. risker.

	Hur ska era glasyrer brännas, vilka rinner ?
	På varje glasyrpåse/burk-s etikett finns angivet ett brännintervall vilket normalt innebär att den minst bör gå till det lägsta men inte högre än det högsta värdet. Du bör alltid provbränna en ny glasyr för att få en uppfattning om hur den ser ut i dina omständigheter vilket kanske innebär både i olika tjocka lager enl. frågan ovan om vattenmängd men också i olika brännkurvor/leror. Men det hindrar inte att du kan få spännande resultat om du t.ex. går över det angivna maxvärdet. Ett ex. vår vita rakuglasyr som har maxvärde 1050 C men som i praktiken blir en vackert levande vit glasyr i 1230 C. I andra fall kan det gå åt pipsvängen om du överbränner en glasyr, men prova, säkra bara ev. rinning med chamottebädd eller med att ställa provet i en skröjad "skräpskål". Glasyrernas bilder är exempel på hur de kan se ut, ibland på en bild, ibland på två bilder med olika temperaturer och då för att illustrera ungefär vilken variation man kan förvänta sig beroende på hur högt man bränner eller hur tjockt de ligger. Alla bilder är på vita vanliga leror, brända i vanlig elugn med "normal" brännkurva utan kontrollerad avsvalning. Provar du en glasyr på en lera som inte är vit får du räkna med ett annat resultat, bättre eller sämre beror på din smak. Bränns glasyrerna inom sina intervall enl. kägelkontroll och med lämplig tjocklek så är det inga som "rinner". Det är dock ingen garanti då rörligheten för olika glasyrer under bränning också påverkas av vilken lera de läggs på och ibland behöver anpassas därefter. Ibland kan man få spännande resultat om man kombinerar flera glasyrer i lager på lager, detta kan också påverka rörligheten. Därför rekommenderas alltid provbränning under just dina omständigheter.

	Glasyren ser inte ut som jag förväntat mig?, eller - hur blir glasyr nr. X på lera nr. Y?
	Alla glasyrer och leror (och ugnar) är individer och utseendet du får fram beror på väldigt många variabler. Hur en glasyr ser ut för dig i dina omständigheter måste du själv prova fram, det är omöjligt att svara på i förhand. När du ska prova en ny glasyr på dina leror och om du vill se hela spektrat av hur den kan bli för dig kommer här några enkla råd: 1. Glasera dina prover med varierande tjocklek och gärna på allt från olika vitare leror till färgade genom att t.ex. enkel, dubbel och trippeldoppa varje testbit. 2. Bränn prover både i undre och övre kanten av angivet intervall och glöm inte kägla. Om intervallet anges till t.ex. max 1260 grader menas "1260 enligt kägla". 3. Variera bränningens utjämningstid, vissa kombinationer av lera/glasyr kanske behöver mer än en timmes utjämning, andra behöver ingen utjämning alls. Utjämning i detta fallet används då inte i syfte om att ugnen ska bränna jämnare utan syftet är att glasyren ska befinna sig i smält/halvsmält tillstånd under längre tid. Ofta kan längre utjämningstid också eliminera andra problem. t.ex. om glasyrytan ser ut som någon stuckit hål på den med en nål, s.k. "nålstick". Obs, med riktigt lång utjämningstid kan man ev. behöva justera automatikens inställda topptemp neråt för att undvika överbränning. 4. Det kan också vara nyttigt att prova både på stående och liggande ytor. Vissa glasyrer kan ge ganska olika uttryck beroende på hur de får röra sig över skärven. När du testat genom dessa variabler har du också lärt dig vad du kan få ut av just din kombination med den nya glasyren/leran, glaserat av dig och bränd i din ugn.

Arbetstekniker:	Varför ska man inte ha gips i anslutning till lera ?
	En bra, lagom hård gipsplatta är finemang att ha som knådyta eller drejplatta. Skulle gipset vara mjukare och kanske släppa ifrån sig lite gips till leran är det olyckligt eftersom gips och lera inte expanderar likadant under bränning och då får man vad som kallas "gipssprängning" - gipsbiten växer och spränger ut flagor av leran i ugnen. Därför bör man hålla gipsblandning åtskild från lerhantering i verkstan. Vår standard gipskvalite "Supraduro" är tillräckligt hård för att passa som knådbord men samtidigt tillräckligt porös/sugande för gjutformar. Gips i lera spränger sönder leran under bränning.
	Kan jag blanda glasyr x med glasyr y eller lera x med lera y?
	I det stora hela så består olika leror och olika glasyrer av samma ämnen men i olika proportioner beroende på användningsområde. Det gör i praktiken att Allt kan blandas med Allt. Vad blandningen får för utseende eller egenskaper beror bara på proportionerna. Här är det alltså fritt fram för experiment. Blanda allt på alla sätt men provbränn!. Se bara till att säkra ev. rinning med chamottebädd eller med att ställa provet i en skröjad "skräpskål".

Ugnar, bränning :	Vad är det här med enfas och trefas, vad behöver jag ?
	Beroende på hur bra ugnen är isolerad och vilken maxtemp. den är byggd för behövs olika mycket elektrisk effekt. En fas kan man säga är som en st. propp i säkringsskåpet och beroende på hur man bor kan det vara olika storlek på propparna/faserna. Storleken anges i Ampere = A. En liten ugn på 20 liter kan nöja sig med en propp/fas på 10 A medan en större ugn på runt 200 liter måste ha tre proppar/faser på 16 A för att komma upp i temp. Är du osäker på vad du har hemma kan du alltid kontakta oss för hjälp med problemlösningen...

	Jag tycker min ugn bränner så ojämnt / hur vet jag att min ugn bränner rätt ?
	Alla ugnar byggs och dimensioneras så att värmefördelningen från elementen i görligaste mån ska vara jämn. Idealet är att ha ugnselement på alla sidor av ugnen för bäst möjliga jämnaste värme men ugnar kan ha element på 2-5 sidor beroende på modell och därför blir förmågan till effektiv värmestrålning olika. Man får alltid räkna med att lära känna sin ugn och hur den bör ställas in efter hur man jobbar. I och med att du som användare lastar ugnen med olika stora saker som är fördelade olika jämnt på olika nivåer i ugnen, samt kan bränna olika snabba brännkurvor kommer det att uppstå mer eller mindre ojämnt resultat. För att kompensera för en ojämn sättning eller en för snabb brännkurva använder man s.k "utjämning", oftast genom att hålla topptempen under en viss tid så att värmearbetet hinner jämnas ut och grejerna hinner bli jämnt brända. Har man en smart automatik kan man gärna experimentera med olika avsvalningskurvor, t.ex. så kan avsvalningskurvan spela stor roll för s.k. effektglasyrer där typiskt "kristallglasyrer" mår extra bra av kontrollerad avsvalning. Temperaturen man ställer in på ugnens automatik, i kombination med vilken tid ugnen tar på sig för att komma dit ger ett värmearbete, som är det som i slutändan ger ett resultat på hur lera och glasyr blir. Det enda sättet att veta hur ugnen bränt är att kontrollera det med käglor. Käglor är små koner, sammanställda av de ämnen som ingår i lera och glasyr. Pekande rakt upp från början böjer de sig sen på ett konsekvent sätt beroende på vilket värmearbete de utsätts för. De finns för ett stort antal olika temperaturer eller rättare - värmearbeten. Det faktiska värmearbetet kommer att förändras i takt med elementens åldrande så vi rekommenderar att använda käglor med en ny ugn eller vid nybytta element, samt med någon månads mellanrum. Vissa ugnar har ett hål i vägg eller dörr så att man kan sätta käglan på det viset att man kan se den utifrån och notera temperaturen på automatiken när den böjer sig. Kör man sen nästa bränning med samma inställda brännkurva och lastad med lika mycket saker kan man vara rimligt säker på att ha uppnått ungefär samma värmearbete och då behövs inga kägeltest på ett tag. Först då är ugnen "kalibrerad" för din användning. För att kanske bättre förstå detta tar vi liknelsen med bullar i ugnen: Vi ställer in obakt deg ( lera + glasyr ) i en 250 grader varm ugn ( utjämning ). Om bullarna står inne i 2 minuter hinner de inte bli färdiga... men får de 10 minuter på sig ( lite längre utjämning ) har värmearbetet hunnit göra det det ska och då blir bullarna färdiggräddade, eller med andra ord: lera + glasyr får det utseende man vill ha. Glömde man sätta klockan och de står inne i en hel timme blir bullarna brända ( överbränd, rinnande glasyr eller bubblig lera ). Inställd temperatur spelar egentligen ingen roll, det är käglans resultat som avgör om ugnen har utfört önskat värmearbete !

Drejskivor:	Vilken drejskiva rekommenderar ni, hur många kilo lera klarar de olika?
	Vad en drejskiva "klarar" beror helt på drejaren. En vanlig missuppfattning är att ju mer proffs man är desto starkare skiva behöver man - det är i själva verket tvärtom. En duktig drejare kan dreja mycket stort på en relativt svag skiva medan en nybörjare/medelduktig med bristande teknik ofta gör generalmisstaget att ta i för mycket och kan då uppleva att en starkare skiva är lättare att använda. Självklart är det ingen nackdel att ha en starkare skiva än man egentligen behöver. En starkare skiva har i regel en längre livslängd och tål att slitas på mer. Hur stark är då drejskiva av modell xxx ? Här finns det tyvärr inget rättvist sätt att mäta och jämföra. Många tror att en motor med mer watt i effekt är lika med en starkare skiva men det är inte så enkelt. Watt mäts vid det varvtal där motorn får högsta siffran vilket oftast är maximalt högt varv. Hur många watt motorn ger vid låga varvtal, d.v.s. där man i praktiken behöver som mest kraft anges aldrig i specifikationerna. Det som betyder något i praktiken för hur stark en drejskiva upplevs vid användning kallas vridmoment och vilket vridmoment en drejskiva ger anges inte i heller i specifikationerna. Vridmomentet är den praktiska kraft man får ut vid drejtallriken och det beror i sin tur på hela konstruktionen - motortyp, varvtalsstyrning och kraftöverföring. Hur många watt motorn enskilt ger vid max varvtal säger bara en liten del av hur stark skivan blir i praktiken. En liknelse är om man jämför en personbil och en traktor med samma motoreffekt som får i uppdrag att plöja en åker. Leråker då förstås... Traktorn är nästan ostoppbar och drar plogen utan besvär medan personbilen knappt kommer en meter. Varför då? De har ju samma effekt på motorn? Jo, men traktorn har ett väsentligt högre vridmoment beroende på att dess konstruktion är helt annorlunda.... Genom åren har jag använt de allra flesta drejskivor på marknaden och har stött på t.ex en drejskiva med 350 W motoreffekt som i praktiken känts minst dubbelt så stark som en annan skiva med dubbelt så hög motoreffekt. I valet av drejskiva är det sen inte bara styrkan som spelar roll. Hur låter den? Står den stabilt? Hur passar den med mig, d.v.s. går det att få till en bra ergonomi? Detta är ju smaksaker och personliga bedömningar och svårare att ge passande råd för då alla är individer...

Epost: lars@tarn.se